I mars 2008 beslöt vi att starta ett projekt med holkar för göktyta. För att komma igång snabbt och få upp holkarna i tid till årets häckningssäsong beställdes tjugo stycken byggsatser (se bild 1) av Erik Arbinger, som har flera års erfarenhet av arten. Holkarna monterades ihop och målades för att sättas upp i mitten av april. Tillbaka till Projekt
Holk för göktyta
Speciellt för göktyteholken är dels det ovala hålet, 35 x 40 mm, (se bild 3) och dels holkens djup. Framstyckets höjd är 390 mm och bredden 120 mm vilket gör holken långsmal. Vidare ska holken vara så ljustät som möjligt, därför har vi limmat och skruvat ihop holkarna.
För att möjliggöra eventuell ringmärkning av ungarna samt underlätta undersökning och rensning av holkarna är framstycket öppningsbart (se bild 2). Eftersom göktytan inte själv samlar något bomaterial bör man lägga några nävar kutterspån eller liknande i botten av holken (se bild 4).
Val av biotop för holkuppsättning
Enligt litteraturen och även nyare data (E. Arbinger) föredrar göktytan lövdominerade parker, hagmarker och trädgårdar där även tuvmyror, som är en viktig födokomponent, förekommer. Ofta väljer tytan typiska törnskatebiotoper som häckningsrevir.
Holken behöver inte sitta särskilt högt, två till tre meter över marken räcker gott. Enligt E.A. vill tytan gärna ha ett skyddande grenverk ovan sin boplats, så att hon stegvis kan smyga sig till holken. Favoritträd för häckning lär vara gamla aplar. Vi valde följande områden för uppsättning av våra första tjugo göktyteholkar: Vambåsa, Nässjön och Johannishus.
Bild 4. Göktytan skaffar inget bomaterial själv,så därför är det nödvändigt att lägga lite kutterspån eller liknande i botten på holken.
Bild 5. Tjugo stycken göktyteholkar klara för uppsättning.
Häckningsresultat 2008
Holkarna har kontrollerats sporadiskt under häckningssäsongen. Vid dessa besök har göktyta obsats i holkarnas närhet vid flera tillfällen. Även juvenila fåglar har setts efter häckningstidens slut. Under hösten har holkarna rensats och innehållet har kontrollerats. Det är främst på dessa observationer som bedömningen av årets häckningsresultat är baserad.
Ingen häckning av göktyta har konstaterats i holkarna. Däremot har någon form av häckningsaktivitet skett i 70 % av holkarna. Främst rör det sig om mesar (talgoxe och blåmes) men även någon svartvit flugsnappare och rödstjärt (se bild 6 och tabell 1).
Bild 6. Holk 5: bobale med en död nästan
flygg talgoxeunge.
I kärnområdet Vambåsa var häckningsfrekvensen i holkarna 87 %. Detta stämmer bra med tidigare utförda mesholkprojekt i området där häckningsfrekvensen legat på drygt 80 %.
Tabell 1. Antal par av häckande arter .
Art | Antal |
Mes | 12 |
Svartvit fugsnappare | 1 |
Rödstjärt | 1 |
Göktyteprojekt i andra delar av landet har visat att första året inte gett någon häckning av göktyta i uppsatta holkar, varför vi med spänning ser fram mot en ny häckningssäsong.